Hej! Jag heter Carina och bor i Kungsbacka med min make Johnny och alla mina barn runt mig :) Anna 23år bor hemifrån, Jonas 21år, Jimmy 12år, sen har jag Camilla 35 år(styvdotter) Nanna 28 år(styvdotter).

På dagtid är jag hemma då minsta pojken har en form utav Autism med en lindrig utvecklingsstörning, goare unge får man leta efter :)

Vi har en mindre uppfödning av Perser sen 2002.

Mina katter betyder otroligt mkt för mig, de är med mig överallt. Det finns inga förbjudna ställen i vårt hem, de sover och äter ihop med oss.

Som liten va jag döv, detta gjorde att jag kom efter i talet och utvecklingen. Vid 9 årsålder fick jag ett Ep anfall, sen inget mer. Läkarna trodde de t va en nerv som legat i kläm, att detta gjort mig döv, sen att den släppt och jag fick detta anfall.

Vid 12 år friskförklarades jag. Hörseln va för bra ansåg de. Men ingen visste ju hur jag kände el hörde, för mig lät alla röster som ett helt rörigt främmande ljud. Jag va inte van vid röster.

Nu kom en tid då man skulle lära sig prata, läsa,leka, umgås mmm. Att sluta läsa vad alla säger på munnen el med kroppen. Detta sista är mitt största problem idag. Jag ser ju vad folk säger även om de står långt fr mig, ibland blir man ledsen av hur mkt hemskt elakt det finns bland oss 2 benta.

Det är många år som jag nu varit hörd, men..jag ligger efter mkt i ord, engelska har jag aldrig lärt mig, svenskan har varit nog så jobbig. Så utställningar med engelsk talande domare :)) Då ropar jag på någon jag känner, ibland tittar folk på mig som??? e´hon knäpp eller???? Alla vet ju inte min bakgrund. Jag har försökt läsa engelska, men jag har svårt få till ord mm.

Vår hemsida: www.kittentotts.se